Allting har gått för fort. Det känns som att det var igår som jag gav mina föräldrar en godnatt puss varenda kväll, och gick och la mig vid 8. Det känns som att det var igår som man låg i sängen och försökte vrångsomna för tidigt när min födelsedag vara dagen efter - baka min egen tårta, och bära en sån där glittrig långklänning när man skulle på julmiddag. Det känns som det var igår som jag satt i trappen med min lillebror och lyssnade på 5ive och målade teckningar till mamma och pappa och pysslade ihop en massa gubbar. När jag brukade ta mina barnböcker och sätta upp dem som en hage och lägga mina gossedjur där, och leka zoo, så klippte jag mina egna biljetter så fick mor och far komma och se och titta på mitt zoo. Jag saknar tiderna då man var ung och inte brydde sig om någonting. Man bara levde. man sket i vilket, vad som hände runt omkring i världen. Då fanns inte heller nått klimathot som hotar världens undergång, utan då tänkte inte ens människan på vad som just ska hända 10 år senare.

Jag saknar mitt gamla liv på bondgården i Lagfors med min familj. Våra kossor vi hade som skulle mjölkas varenda dag, två gånger om dagen. 5 på morgon fram till 8, och sedan klockan 5 på kvällen fram till 8. Jag kom ihåg första gången jag sov fram till tolv på förmiddagen och gud var stolt jag var över att jag sovit så länge på en helg. hade aldrig gjort det förut. Utan innan sov jag som längst till 9. Eller den gången jag drömde mardrömmar på nätterna och jag tassade in och lade mig mellan mina föräldrar för att sova - fast de inte fick någon sömn för att jag låg och sparkades och jävlades på nätterna. haha.

Varje julafton, varje årliga bilsemster till furuvik och countryfestivalen där. - The peace makers. Ljustorps skolan och alla skolavslutningar. Ljustorps byggdegårds discon som man gick på varje fredagkväll mellan 7 och halv 10. Helt underbart. Tjejerna stod alltid i en ring på dansgolvet och dansade så där som man gjorde då man var yngre. Och sen då man skulle försöka få någon kille man tyckte va snygg att dansa tryckare med en. man satt i källaren och lekte sanning och konsekvens. Fast vi hade våran lilla egna version: Sanning, konka eller procent. Procent var att man skulle fråga någon hur många procents chans man hade på någon. helt underbara minnen!

Och en till person jag aldrig glömmer är Frida Bergh-Öhlén. Min absoluta bästis. Vi gjorde allt. Allt från att vara med i danstävlningar till ja.. Allt! Vi älskade att dansa. vi gjorde ofta en massa koreografier och visade upp för våra föräldrar. Hon var min andra halva, tjejen jag inte kunde leva utan kan man säga. Alla sleep-overs vi gjorde, alla discon vi hade och gick på, alla timmar vi lekte med våra barbiedockor osv. Men vi gled ifrån varandra när vi började på Sörbergeskolan. sjundeklass. Hon hittade nya kompisar, så jag sökte mig till andra då jag med. Sånna där bad-pepps. De fick mig att börja skolka - skära mig i armna och diverse. jag var ett riktigt litet EMO! hua. jag vart avstängd två gånger i två veckor, sedan fick jag gå halvdagar i 3veckor. på en termin - andra terminen i 8an. Sen skulle jag ha praktik. På WSP i Sundsvall, det var då jag träffade Göken - och allting vände och jag blev den här snälla flickan igen.

Och nu. vad gör jag nu? jag har stadigt förhållande, jag tar studenten nästa år. alltså detta är sista året för mig i skolan. jag flyttar hemifrån samtidigt som jag tar studenten - jag blir en sambo. jag håller på att ta körtkortet. jag skriver detta.
jag börjar växa upp. jag vill inte än. 

jag saknar mitt gamla liv.